Roulette i litteraturen

Lablée, 1801

La Roulette, ou le Jour är en roman som råkar innehålla den första fullständiga beskrivningen av spelet: salongerna på Palais-Royal, de två nollornahjulNollaDet enda gröna facket, som ingen enkel chans, dussin- eller kolumnsatsning täcker; källan till husets fördel. Kallas även enkelnolla, 0.Läs hela →, spelfältetutrustningSpelfältDet tryckta rutnätet för satsningar på bordet. Kallas även bord, filt, duk.Läs hela →, croupiernaspersonerCroupierDen som sköter spelet vid ett roulettebord.Läs hela → utrop. Den är primärkällan för roulettens ursprung och nästan ingen har läst den som roman, vilket förmodligen är rimligt.

Dostojevskij, 1866

Spelaren dikterades på 26 dagar för att uppfylla ett kontrakt och betala spelskulder som hade uppstått i Wiesbaden och Homburg. Dess berättare, Aleksej, är informator i en rysk familj i ”Roulettenburg” som vinner en förmögenhet vid borden och förlorar den, och sig själv, under bokens gång. Skildringarna av borden, systemen som spelarna använder, övertygelsen att en svit måste ta slut och sättet som en vinst känns som insikt är den bästa redogörelsen för spelarens felslut på något språk, skriven nästan femtio år före de 26 svartasatsningSvartEnkel chans på de 18 svarta numren. Franska: noir.Läs hela → och ett sekel före beteendeekonomin.

Bad Homburg och kurortskasinonaDostojevskijs Roulettenburg

Thackeray och kurorterna

Vanity Fair slutar med Becky Sharp vid borden i en tysk kurort, och kapitlet är en träffande skiss av vilka som satt runt ett roulettehjul på 1840-talet: de ruinerade, de hoppfulla, de uttråkade och proffsen. Thackeray hade sett det; Baden-Baden låg på varje engelsk resenärs rutt. Turgenjevs Rök (1867) utspelar sig i samma salonger.

Jack London, 1912

”Shorty Dreams”, en berättelse i Smoke Bellew, är det enda skönlitterära verk som får en vinnande roulettespelare rätt, eftersom spelaren inte använder något system. Smoke Bellew, en man från San Francisco som blivit guldgrävare i Klondike, sätter sig vid ett roulettebord på saloonen Elkhorn i Dawson och börjar vinna, natt efter natt, 3 500 dollar åt gången. Hans kompanjon Shorty bestämmer sig för att han måste drömma. Spelarna i Dawson, som av ”de matematiska skarpsinnena på högskolorna” vet att roulette självt är det enda systemet, fyller anteckningsböcker i försök att avkoda hans satsningar och hittar ingenting, eftersom Smoke varierar sitt spel med avsikt och en gång förlorade fyrtio satsningar på maxgränsen i rad för att grumla bilden.

Stadens tio speläggare lägger ihop en bank på 10 000 dollar i ett bakrum och bjuder in honom att utmana den. Han spränger den på en och en halv timme. Inför valet att sänka sina gränser till en cent eller stänga borden frågar de vad han vill ha för systemet. Trettiotusen dollar, säger han, tretusen var, betalt i guldstoft, och han lovar att aldrig spela det igen i Dawson. De betalar. Sedan visar han dem: när kulanutrustningKulaDen lilla kula som skickas i väg längs banan mot rotorns riktning. Moderna kulor är av ivorine eller teflon, 18–21 mm.Läs hela → skickas i väg medan 9 står mitt emot hållaren vinner 26; 11 mitt emot ger dubbelnollavariantDubbelnollaFacket 00 på det amerikanska hjulet. Det höjer husets fördel från 2,70% till 5,26%.Läs hela →; dubbelnolla mitt emot ger 32. ”Det händer inte alltid, men det händer oftast.” Big Burke stoppar hjulet, ser på det, ser på kaminen bredvid bordet och svär. Hjulet är skevt av värmen. Det var aldrig ett system; det var ett skevt hjullabbSkevt hjulEtt hjul vars fysiska defekter gör vissa fack mer sannolika än 1/37. Sällsynt, och går bara att upptäcka med tusentals registrerade snurr.Läs hela → och en man som lade märke till det.

London hade övervintrat i Klondike 1897–98 och kände saloonerna. Berättelsen är en fullständig lektion i fördelsspel ungefär femtio år före Thorp: observera, registrera, satsa på sektornhjulSektorEn sammanhängande båge av fack på hjulet, till skillnad från en grupp på spelfältet.Läs hela →, variera mönstret så att huset inte kan se det du ser, och sälj innan de flyttar bordet. Joseph Jagger hade gjort det på riktigt i Monte Carlo omkring 1880; Londons version är roligare och spelarnas föreläsning om varför system inte kan fungera är lika korrekt som något på den här webbplatsen.

Roulette i Monte CarloMyt: system slår hjulet

Fleming, 1953

Casino Royale handlar mest om baccarat. Vid roulettebordet satsar Bond på de två första dussinensatsningDussin1–12, 13–24 eller 25–36, betalar 2:1.Läs hela → till bordets maximum, täcker två tredjedelar av spelfältet och vinner i den scenen sex snurr av sju; Fleming låter honom konstatera att varje snurr saknar samband med det föregående. ”James Bond-strategin” som säljs på nätet, en spridning på 19–36, six linesatsningSix lineSex nummer i två angränsande rader, betalar 5:1. Franska: sixain.Läs hela → 13–18 och nollan, finns inte i romanen och inte heller i någon av de Fleming-böcker vi har gått igenom; vem som först gav den Bonds namn är okänt. Båda satsningarna kostar 2,70% på ett hjul med en nolla. Avdelningen Strategi har räkneexemplet.

Bordsgränser i roulette

Sakprosa

Thomas Basss The Eudaemonic Pie (1985) berättar historien om skodatorerna och är den bästa boken om roulettens fysik för en allmän läsare. Richard Epstein och Stewart Ethier skrev den seriösa matematiken. Russell Barnharts Beating the Wheel (1983) samlar historien om skevhetsspel. Ingen har skrivit en läsvärd bok om varför system misslyckas, eftersom det ryms på en sida, vilket den här webbplatsen har.

Eudaemons

Vad skönlitteraturen vet

Att systemet är ett sätt att känna kontroll. Att en vinst känns som kunskap. Att sviten som inte kan fortsätta fortsätter. Att den enda spelare som verkligen vinner är den som hittade något fel på hjulet, och att han bör sälja snabbt. Att bordet är platsen där en person visar vem hon är när utfallet inte beror på henne. Matematiken säger samma sak i tal; romanförfattarna sade det först.

Frågor